Här sitter man i sin ensamhet. Lagom morgonrufsig i håret. (Timmen blev sen igår. Kvällsjobb.)När det plötsligt ringer på dörren.
Jag, som fortfarande inte har kommit i kläderna -bara svept en tunn morgonrock omkring mig, rusar ut i sovrummet för att hitta nåt bättre. Snabbt. Men jag hinner inte leta länge innan jag hör en nyckel sättas i låset.
Tanken far. Äldsta dottern har en nyckel. Och kärleken. Men dottern väntas inte hit idag. Och kärleken är i Grekland. SÅ?
"Hallå?" hör jag en röst utifrån hallen. Jag hittar en tjockare morgonrock. En sådan där mysig, osexig, gigantisk sak som jag lätt täcker mer än hela mig och kikar ut genom dörröppningen. Och får syn på en helt främmande man. Tankarna far. Igen.
"låg du och sov?" säger han.
"Ja, jag har jobbat" natt, svarar jag som om jag behövde ursäkta mig.
Han försvinner snabbt in i köket. Sekunderna senare hör jag hur kylskåpsdörren öppnas. Och plötsligt klickar det till i skallen. Besiktningsprotokollet. Det saknas ju saker i kylskåpet. Vilka vaktmästaren skulle sätta på plats efter semestern.
DETTA är alltså den berömda vaktmästaren. Som DELS borde ha ringt på klockan några sekunder längre, samt lämnat en lapp någon dag innan om att han kommer att gå in i lägenheten.
Men, men….Vaknade till. DET gjorde jag.


Haha! Hade du Gevalia hemma?
Fy sjutton vad rädd jag skulle ha blivit! Jag håller tyvärr inte huvudet så kallt som du gjorde i en sådan situation utan jag tänker mördare, våldtäktsman - nu dör jag - tankar!
Comment by Mia — August 7, 2007 @ 2:23 pm
Japp! Ett riktigt “Gevalia moment”…eller inte. TYP. Men som sagt. Jo, jag brukar kunna hålla huvvet kallt i dylika situationer. Ofast är det ju inget särskilt.
Comment by Administrator — August 7, 2007 @ 2:34 pm
Hehehe - e de inte sotarn så e de vaktmästarn… Nej, men skämt åsido - de kan ju inte bara stövla in sådär utan att ha meddelat sig innan. Jag tror det finns lagar och regler för detta nämligen…
Kram
Comment by kramgo_72 (Eva) — August 11, 2007 @ 8:00 am