Sista kvällen står vi på Plaza Mayor, det stora torget, även kallat Madrids hjärta. En 200 meter lång och 100 meter bred kvadrat inramad av vackra stenfasader från 1600-talet.  Här har känslor stormat och blod flutit under århundraden, berättar en äldre herre. Tjurfäktningar, offentliga avrättningar, domstolar under inkvisitionen, livliga parader och marknader, teaterföreställningar… Men denna kväll andas något helt annat. En blekgul månskära glimmar försynt över taken. Fur Elise ljuder i bakgrunden.  Ungdomar sitter direkt på kullerstenarna, småpratar i ljuset från uteserveringarnas lyktor. En stor, ståtlig springare i brons pryder mitten av torget. Vi tittar upp och möter hästens blick. Det är där och då pusselbitarna faller på plats. De senaste dagarnas intryck. Vi låter bilderna och upplevelserna smälta samman i en enda stor smältdegel. Och konstaterar unisont: - Ja, Madrid är hett som ett pulserande hjärta. Men också lika oåtkomlig, gåtfull och smärtsamt vacker som en vildhäst på flykt.