Glamourbohemen

Fick mitt friex av Hemmets veckotidning idag. Jag har nämligen med en julnovell där. Köp gärna och läs. Den är otroligt romantiskt och gripande.

I övrigt så går jag mest omkring och längtar efter julen nu. Lite saga. lite snö, lite äventyr. Satt och lyssnade på radion idag. Där presenterade de listor över de mest önskade julklapparna. Och det var resor som toppade både männens och kvinnornas om jag minns rätt. *suck*. Där försvann jag helt i bryderier. Visst, jag skulle mer än gärna vilja ha en resa i julklapp, men jag skulle aldrig komma på att önska mig en sådan. Vem har en sisådär en 5-10 tusen att slänga ut på en julklapp. Och då bara på EN enda julklapp. Jag förstår inte. Tydligen någon. Själv går min gräns vid klappar som kostar 3-400 och då har jag tagit i REJÄLT. Med andra ord, det händer inte ofta. På min lilla önskelista står saker som mascara, ljus, mysiga kuddar, böcker och kanske ett presentkort. Syrran och jag har också en liten jultradition som vi INTE kommer att bryta i år heller. Vi köper varandra ett ex. var av någon glamourös tidning, typ Elle. Deras julnummer brukar vara späckade med roliga och läsvärda reportage och räcka ett bra tag.

Varför måste allt vara så komplicerat?

När syrran och jag satt på tåget på väg till Stockholm tänkte vi försöka fördriva tiden med ett korsord.  Det gick INTE så bra, kan jag avslöja. På slutet satt vi till och med och uppfann ord som vi innbillade oss fanns på riktigt.

Men det är kul i vart fall. Och nu har jag upptäckt hur pass mycket enklare det är att spela online. Man slipper sudda och hålla på och kan snabbt testa om ett ord passar in. En av de största siterna är Korsord. se där det visserligen kostar om man vill bli guldmedlem och komma åt de fina priserna, men de har också gratisspel där du kan vinna exempelvis presentkort för 300 spänn.   Just nu kan man  vinna ett guldmedlemskap på korsord.se genom att lösa ett annat korsord. Nämligen Aftonbladets.

Här finns också ett bra alternativ.

En ny serie kommer på Kanal 5 nästa år. Av det man kan utröna från den Brittiska versionen så blir detta ytterligare en dokusåpa jag bara måste hänga med i. Brilliant idé, som faktiskt kan få en och annan på  bättre tankar i motsats till Extreme makeover, där skönhetshetsen bara späds på ytterligare.

Som sagt, denna ser jag fram emot. Även om jag inte tänker anmäla mig själv.

Jag, naken i TV?  nej, jag tror inte det.

Såg Idol ikväll, som så många andra och kunde inte undgå att återigen ryckas med av Marcus omedelbara charm. Han har sååå mycket att lära människan av idag, eller hur?

Han bjuder verkligen på sig själv. Det finns inte ett falskt ben i den mannen. Det var därför han hade svårt för att sjunga vinnarlåten som ”de facto” ju är skriven enligt formel 1 = sälja så många skivor som möjligt.

Nu sa han i intervjun att i ett sådant här läge gäller det att lägga integriteten åt sidan och bara försöka göra sitt bästa. Och visst, vem hade inte gjort det. I slutet av tunneln väntar ju segern i Idol och en singel med tillhörande video.
Men ändå. Trots att hela segern står på spel kan han inte låta bli att i studion ifrågasätta varenda textrad! Är inte det en riktig guldklimp!
Med tanke på att livet är så outsägligt oförtusägbart gäller det att vara så sann mot sig själv som man bara kan.  I morgon kan det vara slut. Och det går inte i repris.

Kollar statistiken på hemsidan (Tempela) då och då. Idag upptäckte jag att det börjat hitta dit folk från både England och Bulgarien. Via google.  Vet att vårt Norska skivbolag fått ut oss på Itunes och en tokmassa andra nedladdningssiter. Kanske är det så enkelt. 

Jag har också fått veta att vi nu också finns på olagliga nedladdningssiter. Bara att ladda ned albumet alltså, för den som vill. Utan ett tanke på att det har kostat oss tid, pengar och en jäkla massa energi för att få ihop det.  Men, men. Jag orkar inte reta upp mig på sådana saker. På ett sätt känns det ju lite smickrande ändå. Kanske hittar vi till några nya hjärtan den vägen.

Och pengar är ju inte allt.

Looove and peace!/
M

Mina träningsskor har utgjort en livsfara. Länge. Gummit i sulan har torkat och  blivit halkigt som ett bananskal. Och jag har glidit fram och tillbaka på aerobicsgolvet med fara för livhanken, för snål för att köpa nya.

Idag hände ett mirakel!  Maken sa: "prova gnida in sulorna i aceton" , vilket jag gjorde.

Och Voila!!!  Nu suger dom fast i underlaget som spikskor på gummimatta. Och jag slipper köpa nya.

För pengarna jag sparat ska jag köpa mig nåt snyggt imorgon på stan! En ny tröja kanske?

Har nämligen en ledig fredag. Helt ledig och den tänkte jag ägna helt åt mig själv. Mingla runt i mitt eget goda sällskap och ta en kaffe någonstans. Attans bara att det ska vara så himla blaskigt väder ute.  Snön nästan borta och lömska, enstaka isfläckar här och där. Det är minsann livsfarligt. Ingen har man att klaga på och inget hjälper.

Inte ens aceton.

Idag har jag ätit något så fantastiskt gott till lunch att jag måste delge er detta busenkla recept:

Ta en god korv eller salami med hög kötthalt. Helst över 80 procent, men 70 går bra det med.  Skär i bitar och värm lätt i stekpanna.
Täck sedan din tallrik med allsköns grönskar. Jag tog isbergssallad, tomater och gurka. Häll över en dressing bestående av olja, vitvinsvinäger och en udd dijonsenap som kryddas med salt och peppar.  Korven överst och lite riven ost, gärna parmesan.
MUMS!

Trots att vädret här utanför mest påminner om slasket i april, så kan det inte förnekas längre; det lackar mot jul. Och ett av de allra säkraste bevisen för detta torde väl vara de alltid lika hetsiga vågorna kring H&M:s julkampanj.

Ett annat är att det skrivs en hel del om årets julkalender, som jag för övrigt tror kommer att uppskattas både av barnen och mig. Lagom spännande. Dessutom utspelar den sig tydligen i vintermiljö. En ack så viktig ingrediens. Åtminstone för mig. 

Sist men inte minst; Årets julklapp har avslöjats. Och det lär visst bli ljudboken. 2006 var nog föressten det år som ljudboken fick sitt genombrott för min del. Har hunnit avverka några stycken. Ett perfekt sätt att få tiden att gå. På  bussen, under ensliga promenader eller medan man städar.

Så,  ja….jag tror nog att den kommer att få stå med på min önskelista i år.  

Så då har man landat med ett rejält magplask i vardagen igen. Så fort jag tittar på bilderna glimmar det till i hjärteroten. Det var faktiskt en riktigt underbar helg och jag vill mer än gärna tillbaka dit igen. Snart!

Men nu är det vardagsstök som gäller. Har just knåpat ihop en matsedel för 14 dagar så jag ska åka iväg till Kvantum och inhandla allt. Det blir ju faktiskt mycket, mycket billigare med storköp än "varjedagspanikhandlingen" vi ägnade oss åt tidigare.

I Paris drack syrran föressten den dyraste apelsinjuice hon någonsin kommit i närheten av. 70 spänn för ett litet glas. Är det inte "daylight robbery" så säg. Ja, Paris var dyrt. Ruskigt dyrt. Men det fick vi liksom ta på köpet. Det var värt varenda krona!

Solong!

 Vaknar till en ny dag i Paris. Syrran sitter på golvet och sminkar sig i det skarpa morgonljuset. Hon noterar roat att en äldre korpulent man i röd morgonrock spionerar på oss från fönstret mittemot. Jag äter en rågkuse i sängen, dricker lite vatten och drar för de stora gardinerna innan jag kliver upp.

 Efter det lite sedvanligt mingel längs Seine och de vackra broarna. Hamnar så småningom i de riktigt gamla delarna av Paris. Vi står en lång stund vid ena änden Pont Saint Luis och ser hur solen är på väg att gå ned bakom Notre Dame. Skymningsljuset har lagt en genomskinlig, gyllene hinna över staden. Den aprikosmelerade himlen speglar sig i de stora fönstren och de putsade fasaderna förvandlas till solkysst sand.  Duvorna kivas och en lila ballong flyger förbi i den lätta vinden.

 Vi bestämmer oss för att ta metron till Montmartre och vandra upp till Place Du Tertre.  När vi kommer fram har mörkret hunnit lägga sig över Paris och regnet duggar lätt. Vi sätter oss på en mysig uteservering med tak och infravärme som förvandlar temperaturen från ljummen höst till varm sommar. 

Mittemot står en man och säljer tavlor. Hans Golden retriever vandrar planlöst omkring mellan träden. Konstnärerna erbjuder oss att måla våra porträtt och en poet vill skriva en dikt åt oss, om oss, men vi tackar nej.

Två män några bord bort kastar nyfikna blickar åt vårt håll. När vi betalat och vandrat vidare följer de oss likt skuggor genom den mörka gränderna i Montmartre. Någon annan stans  och vi hade nog känt oss ängsliga, men på något sätt känner man sig alltid så trygg i Paris. När de hinner i kapp oss ler de vänligt och frågar  något på franska. Vi övergår till engelska, blir stående vid ett café hämtat ur filmen Amelie från Montmartre. Pratar  film.  Det blir början på en ypperligt trevlig konversation och en stunds samvaro på ett närliggande café. Vi passar på att fråga allt vi undrat om Paris och de svarar villigt. Som tack ger vi dem ett exemplar av vår skiva, som vi får signera innan våra vägar skiljs och vi tar metron till vårt hotell i Montparnasse.  

Som avslutning slinker vi in på en klubb som bara spelar musik från 30-40 talet. Inredningen är tidstypisk och vackra svartvita fotografier pryder väggarna. Bilder av dekadensens era. Vi känner oss hemma där. Ett perfekt slut på ännu en underbar dag i Paris.